Mars 2010
Moselschild, Ürzig, Mosel

Precis utefter floden Mosel, en och en halv timma väster om Frankfurt, hittar du den lilla byn Ürzig. Och på första parkett med utsikt över den pampiga floden ligger anrika Hotel Moselschild. Det ägs och drivs idag av Katja och Oliver Probst som varit här i fyra år. De tog över efter familjen Schild som huserat här i flera generationer och byggt upp ett solitt rykte av god mat, familjär stämning och en spännande vinkällare fylld av riesling. Ett intresse som även Katja har och tar på stort allvar.

Oliver är kockutbildad och har satt en hög, kreativ standard på köket men med det lokala i fokus. All frukt kommer från Erden och även grönsaker, fisk och kött är närodlat. Den stora turistsäsongen är mellan maj till oktober och då dubblar de personalen för att klara av trycket. Terrassen med utsikt över floden förvandlas då till en av deras stora tillgångar, berättar Katja. Det blir ett extra ”vår- och sommarrum” och är ett underbart ställe för middag och ett glas riesling!

Jag charmas av starten på menyn där Johann Gottfried v. säger:
Spring
What the spring did not sow, the summer cannot mature to which autumn do not harvest, the winter do not enjoy…

I regionen har man lyckosamt inte märkt så mycket av den senaste krisen och fortfarande strömmar det till turister från framför allt Holland, Nederländerna, Tyskland och England. Kanske att de i större utsträckning har haft tyskar på besök som valt att semestra hemma istället, tänker Katja.

Det är lätt att förstå varför Mosel är så populärt. De är utan tvekan ett av världens vackraste vindistrikt med sina branta, dramatiska vingårdar som speglar sig i floden. Här finns flera alternativ för den ressugna och både bil, pråm och cykel är populära transportmedel. Framför allt cykelsemestrande besök har ökat de sista åren. Du flyger till Frankfurt eller Luxemburg som båda ligger på cirka en och en halv timmas avstånd. Numera, berättar Katja, har de även öppnat upp den gamla amerikanska flygbasen Frankfurt-Hahn dit många lågbudgetflyg flyger. Det ger stora möjligheter för jobb och ökat antal besök i regionen.

Frukosten inbjuder till att sitta länge och det finns inte något jag saknar. Allt finns smakfullt uppdukat bara för dig. I köket erbjuder Oliver kvällens meny, à la carte och så har de även satsat på lokala rätter. Jag kan inte motstå Katjas rekommendationer och startar med en riesling- och ostsoppa med en bakad jätteräka. Innan dess bjuder köket en liten aptitretare och in kommer en färgglad komposition av gös på spenatbädd, paprika och tomatmousse och en liten krämig soppa som alla sätter igång smaklökarna.

Till huvudrätt var valet svårt men hamnade på ”roasted Eifler black pudding on sky and earth”. Det är en lokal specialitet en blodkorv som görs av en utvald slaktare och folk vallfärdar hit för att äta denna delikatess. Lite kryddig och lätt i konsistensen och förvånansvärt gott till min Riesling Kabinett från byn. Vinet har ren, frisk doft, pigg syra, toner av citron, äpple och en fin mineralton i avslutet. Den snygga syran blir märkligt nog perfekt till maten, som det så ofta är när du väljer det lokala vinet till den lokala maten.